Så var även dag tre avklarad och jag är påväg hem igen. Idag har det varit en känslomässig och utmanade dag – för mig den tuffaste hittills och allt bara för att jag valde höger istället för vänster…
Okej, vi ta det från början. När det var dags för andra presentationen kände jag mig redo och laddad så jag ställde mig i position tillsammans med min grupp. Vi har alltid varit minst två som har presenterat samtidigt (i varsin del av salen) och jag ser att Joakim, som står mittemot mig står med näsan åt andra håller. Eh what?! Många tankar snurrar i huvudet men jag bestämmer mig för att stå kvar och kör igång låten. Jag tänker ”är jag fel?”, ”är han fel?” och mina tankar tar fokus från min coachning. Koreografin sitter, men jag känner att jag inte coachar som jag övat på – för att jag är distraherad. När man instruerar en lugn, inåtvänd låt funkar det inte riktigt med kaos i huvudet.
När låten är klar känner jag mig besviken. Besviken på mig själv för att jag tillät mig att bli distraherad av en sådan detalj, vilket störde min coachning och framförallt mina follow-up cues som jag jobbar mycket med kvällen innan. I andras öron kan det låta som en ”skit sak” att bli besviken över – men när man presenterar ger man allt och vill att det ska bli perfekt! Eller, jag vill det i alla fall. Man är där för att prestera och bli bedömd och då är det klart att man vill lyckas.
När det var dags för feedback berättade jag mina känslor och det kändes skönt med stöd från Kristin – som förstod att jag själv visste, hon behövde egentligen bara bekräfta att det var hennes synpunkter också. Något positivt som kom ut ur mitt misstag var dock att jag fick bekräftat för mig själv att jag kan lita på mina känslor. Känns det fel? Ja, då är det nått som inte stämmer. Framöver kan jag använda den egenskapen för att själv-coacha mig själv.
Vi hade sedan teori, innan det var dags att presentera igen. Vi fick då välja mellan att ta dagens låt eller den vi instruerade igår – beroende på var vi fann mest utmaning och flest svårigheter. Jag siktade på dagens låt, vilket kändes självklart då dagens presentation kändes botten mot gårdagens som kändes super. Kristin däremot – tyckte tvärtom. Hon kände att jag har mer ut av att jobba med coachingen på låt nummer två (solhälsningarna) då det krävs mycket för att coacha den bra, så hon gav mig möjligheten att utveckla det mer. Jag funderade på det och kände att ja, varför inte. Låt 9 (som jag presenterade idag) är inte en lika stor coachningsutmaning och det var det jag behövde och ville jobba på idag. Det är guld värt att få jobba med ett område och sen få feedback direkt – en lyxvara som inte tillhör vardagen direkt. Så jag tog chansen att bli ännu bättre på min coachning!
Vi fick tid att öva och det kändes bra inför andra presentationen. Jag coachade genomtänkt med tydligt fokus för varje av de tre varven som vi kör solhälsningar och det kändes toppen! Den känslan fick jag också bekräftad när jag lite senare blev godkänd på grundutbildningen!! 
Så himla glad, för jag har jobbat hårt i helgen. Jag har njutit mycket, men också jobbat hårt.
Utbildningen har varit otroligt inspirerande, tack vare fantastiska Kristin! Det är svårt att förklara hur otroligt duktig, kompetent och passande hon är i sin roll. Guld värt!
Visst blir man lite mer inspirerad i en sån här miljö?! 
