Efter en drygt en månad med luftvägsinfektion rivstartade jag med en heltidsarbetsvecka plus mina fyra klasser. Vi har haft en galen vecka på jobbet – alla nyårslöften infrias denna månad och tempot har varit högt. Lägg till att våra kissekatter har haft klippkort hos veterinären denna vecka – i omgångar har vi hämtat och lämnat, matat med sked och gett vatten via spruta, kramat de små pojkarna och sett till att tratt och bandage suttit fast. Det är jobbigt när ens djur blir sjuka – mina tankar har varit hos mina pojkar mycket, det gör ont i hjärtat att se små pluttarna ha ont och vara små och hjälplösa. Som en extra topping på glassen har jag dessutom haft en rad duster med försäkringsbolaget i princip varje dag…

Jag har inte startat datorn någon dag, tvätt och disk ligger där den ligger – all ledig tid har gått åt till att ladda sömnkontot, ta hand om katterna och organisera vem som hämtar och lämnar hos veterinären (tur att vi har en snäll vän som ställer upp i vått och torrt när vi bara har en bil och vi båda pendlar varje dag). 24 timmar på ett dygn är plötsligt väldigt lite. Men så klart är det värt det – trots att våra pojkar bara har bott hos oss några veckor är de redan självklara familjemedlemmar ♥

Det är inte konstigt att jag efter dagens afro, påväg hem i bilen, fick en sprängande huvudvärk – spännsläpp de luxe! Fredagskvällen har varit lugn med hämtmat, film och slappande i soffan – precis vad jag behövde. Kroppen har känts tung och trött de senaste dagarna (plus en olidlig träningsvärk från onsdagens Bodypump) så vila är det jag behöver nu för att komma i balans – både fysiskt och psykiskt. Skönt att det är helg!

Och katterna då? Jodå, nu är båda hemma igen och busar, bråkar och myser. Ordningen är återställd

Sååå härligt att köra, full energi i salen och världens bästa finallåt. Snacka om att njuta hela klassen Denna termin har jag tänkt om lite och har en mer dansant och osymmetrisk koreografi än tidigare vilket känns perfekt – jag har verkligen fått en nytändning när det gäller afron och det är tack vare en kollega som inspirerat mig. Tänk vad vi kan hjälpa varandra!

Svävar på små endorfinmoln hela dagen

Så klart är det extra roligt när man har nya kläder också! Tröjan beställde jag från Sneakers n stuff på mellandagsrean men har inte fått tillfälle att använda den än. Royalblå i tunt material med snyggaste trycket.

Denna vecka kommer jag nog bara att fokusera på mina egna klasser och eventuellt köra något fler pass om jag känner att kroppen orkar. Jag tvingar mig själv att starta lugnt nu efter den långa förkylningen – även om det är både svår och tråkigt…

Klasser på SATS Helsingborg denna vecka:

Onsdag: Bodypump 06.45, Afro 09.00

Torsdag: Piloxing 19.30

Fredag: Afro 17.00

Vill du träna med mig? Skicka ett mail så får du vara min gäst

Nu kör vi!

Som belöning efter vårt hårda slit lagade jag sushi till mig, Ricard och vår vän Anthony som hjälpt oss att både packa upp i nya lägenheten och städa ur den gamla. Vänner av den sorten är guldvärt♥  Vi körde en sushifrossa – 100 bitar totalt på tre personer När man väl gör egen kan man passa på att göra ordentligt.

Idag har vi ordnat i nya lägenheten och äntligen är lägenheten kartongfri! Vi har så klart en del kvar att fixa, men det får vi ta pö om pö. Mitt på dagen njöt vi av solljuset med en promenad för att utforska Ängelholm. Trots att vi gick en rätt lång omväg tog det bara 25 minuter att gå ner till centrum – älskar närheten! På Espresso House unnade vi oss en söndagsfika med kaffe och varsin gudomlig liten cupcake.

Total matchning när även glasyren är rosa!

Vi promenerade sedan vidare till stationen och hämtade Ricards cykel och jag passade på att springa hem. Det blev inte långt, men efter min långa förkylning måste jag börja någonstans och jag måste börja lugnt. Skönt var det att springa, speciellt längs den vackra ån som säkert är hundra gånger vackrare på sommaren – längtar! 2 km och 13 minuter senare var vi hemma igen. Sköna söndag!

Skor: Asics. Tights: Soc. Underställ: Everest. Jacka: Nike. Mössa och vantar: Craft

Min mamma är en fantastisk kvinna som har gått igenom mycket och fortfarande står stark och orkar. Världens bästa ♥ Nu är hon med i M Magazine och min syster har skrivit ett så fint inlägg att jag började gråta här vid köksbordet. Så istället för att upprepa alla fina ord får ni läsa här istället. Min mamma är ett klockrent exempel på att tallriksmodellen funkar, att du måste göra av med mer energi än du stoppar i dig och att det inte finns några genvägar om du går ner i vikt. Köp M Magazine och inspireras!

Idag testar jag att åka kollektivt till jobbet då Ricard har bilen. En av anledningarna till att vi flyttat till Ängelholm är just för att jag smidigare ska kunna åka kollektivt till jobbet. Hur det blir med det i längden får vi se – det tar dubbelt så lång tid som att köra och dessutom måste jag passa bussen, vilket ibland kan bli svårt då jobbet kan dra ut på tiden. Men o andra sidan kostar det betydligt mindre och jag slipper ligga och köra på E6:an som är olycksdrabbad… Gillar dock att Skånetrafiken matchar busskortet med min outfit

Ha en härlig torsdag

Dagens lunch fick bli en lätt och god sallad – basen var rester från gårdagens middag, en sallad på isberg, paprika och edamebönor. Detta toppade jag med en avokado, ett äpple, ett par  skinkskivor, ett kokt ägg, lite solroskärnor samt olivolja och balsamvinäger. En alldeles lagom lunch just idag!

Det är läskigt att tänka hur sårbara vi är – hade vår vän inte haft problem att gå hade han utan problem tagit trapporna och hunnit till tåget, men det är inte ett alternativ för alla. Vi som är friska och mår bra tar för givet att det är så vi alltid kommer att må – ”det händer inte mig”.

Min syster blev sommaren 2010 påkörd av en cyklist vilket, troligtvis, kommer påverka henne hela livet. För henne som har ett aktivt arbete som PT och gruppträningsinstruktör är det fruktansvärt att bli skadad då det i allra högsta grad påverkar hennes förmåga att arbeta. Än en gång är vi tillbaka vid sårbarheten – vi är så otroligt sårbara och bräckliga. En olycka kan förändra allt.

Vad jag vill komma fram till är två saker. För det första ska vi älska vår kropp och ta hand om den – det är den enda du har och den enda du får och den gör fantastiska saker för dig. Sen om du har ett kilo för mycket här eller där, spelar det någon roll egentligen? Lev och var glad! Njut av varje ögonblick!

För det andra – ta ingenting för givet, det självklara är en dag inte alls självklart längre. Visst, man ska inte måla fan på väggen och förutsätta det värsta – men någonstans så får man perspektiv när människor i ens omgivning råkar ut för olyckor som förändrar hela deras liv. Kanske blir livet aldrig det samma igen? Och jag som klagar över att vara förkyld i några veckor…